Home
Posted under: CCS Club Corvette Sweden, Pacific Ocean Tour 2011, Trips on September 12th, 2011 by pabo,

Dagens Route: Port Angeles (WA) – Astoria (OR)

View Larger Map
english further down the article

Vi lämnar Port Angeles för Astoria. Nu är det äntligen dags att få se lite västkust, men…
…innan vi lämnade stan så tog vi oss en tur upp, (och ner), för berget Olympus. Vägen upp, som lokalt går under namnet ”Hurricane Ridge”, var en mycket läcker tur med många sköna vyer. Flertalet av kurvorna är utan skyddsräcke, så man får ha tungan rätt i munnen för att undvika en onödigt snabb nedfärd.

Väl uppe på ca. 1600 meters höjd fanns en utsiktsplats som var målet för stunden. Där hittade vi naturligtvis de vanliga tillbehören såsom fikabord, kikare, askkoppar och naturligtvis en presentshop. Dock besparades just denna shop från mina ”dollares”.

Klara med fotande, fikande och allmänt snick-snackande beger vi oss ned för berget för att åter äntra Highway 101.
Efter en inte alltför lång stund passerar vi Lake Crescent, en för ögonblicket spegelblank sjö med en läcker turkosgrön färg på vattnet. De höga bergen runt omkring gjorde inte heller att synintrycket blev sämre. Enligt rykten i vår bil får man inte köra med motordriven båt i sjön, detta för att inte riva upp bottenslam som kan störa färgen och klarheten i vattnet.

Inte allt för många stenkast senare hör vi att det sprakar till i vår komradio, ”vi behöver tanka!” Ingen nämnd, ingen klämd… Vi stannar upp på lämplig plats vid sidan av vägen och sammanstrålar över en karta. Någon nämner att enligt GPS:en skall det finnas bensin inom 8 mil, och berörd bil tror att det skall fungerar. Vi chansar och fortsätter enligt plan. GPS:en hade rätt för snart så hittar vi en bensin pump, och då menar jag verkligen EN bensinpump. När vi stannat där inser vi att faktiskt ser ut som man kan ta och äta här också, och klockan har ju slagit lunch, så vi slår till.

Stället vi stannat på heter ”Kalaloch Rocks”. För min del gick matvalet till något som heter Driftwood Wrap. Mycket gott! Den serverade med en pasta bresvid, och jag måste erkänna att jag inte rörde pastan. Tyckte att wrappen var tillräckligt stor.
Nämnde jag att vägen ner mot Kalaloch slingrade sig längst kusten och morgondimman låg tät.
Kort efter lunch är det dags att göra resans första statsbyte, vi lämnar Washington för Oregon. När jag tänker tillbaka på tiden i Washington så slår det mig att det skall vara en av det regnrikaste platserna på jorden, och att vi på dessa dagar inte sett en enda regndroppe.
En bit in i Oregon lämnar 101:an kustremsan för att klättra genom skog och berg till dess att vi börjar närma oss dagens etappmål, Astoria. Staden ligger i utloppet av floden Columbia som vi korsar med hjälp av en väldigt lång bro. En bro som knäcker Ölandsbron med några hundra meter.
När vi hittat vårt motell, packas bilen ur och vi åker upp på kullen där vi på avstånd såg något som såg intressant ut. Det visade sig vara ett imponerande skrytbygge som någon med för mycket pengar byggt en gång i tiden. Astoria Column kallas monumentet för.
Over and out…
…ses imorrn

We’re leaving Port Angeles for Astoria. Now it’s finally time to reach the west coast, but…
…before we left the city we took a ride up, (and down), the mount Olympus. The road up, which locally goes under the name ”Hurricane Ridge”, was really a astonishing ride with many nice views. Most of the corners where without any safety protection on the side. One have to be very careful to avoid the quick route down.

Well up on approx. 1600 m altitude we found the viewpoint that was there goal for the moment. Not surprisingly we found the normal accessories like coffe table, binocular, ashtrays and obviously a gift shop. However, this gift shop didn’t get any of my dollares…

Done with taking pictures, resting and general gossip exchange, it was time to roll down the trail to re-enter the 101.
After a distance not to far away from Port Angelese we’re passing Lake Crescent, which for the moment was flat like a mirror with a lovely color. The surrounding montains didn’t make the view less good. Some rumors in our car says it is forbidden to drive a engine driven boat on Lake Crescent, this to avoid bottom mud mixed up in the water.

Not to many stone throws later, we hear some sparkles in our walkie and someone who says, ”we need to fill up!”. None mentioned, none hurt… We stop on the side of the road and connects over a map. Someone mentions that the GPS:s claims that gas is to be found within 80km, and the car in question thinks this should work. Time will show that the GPS was correct, since we found a pump, and I mean then ONE pump. As we stopped there we realized that this might be good spot for lunch as well.

The name of the place is ”Kalaloch Rocks”, and for my part the food choice of the day was a Driftwood Wrap. Very nice! It was served with a pasta on the side, and I have to confess, I didn’t touch the pasta, thought the wraps were enough.
Did I mention that the road down to Kalaloc crawled along the cost in the morning mist.

Shortly after lunch it was time to do the first state crossing for this road trip. We left Washington for Oregon. When thinking back on the days in Washington it hits me that its supposed to be the rainiest region in the world, and we over these days havn’t seen a drop.

No to far into Oregon the 101 leaves the coast to cross forrest and mountains until we’re getting close to our target for the day, Astoria. The town is located where the river Columbia meets the Pacific Ocean. A river that we crossed with the help of a very long bridge. The bridge beats Ölandsbron with a few hundred meters.

After locating our motel, we unpack the car and start moving up the hill, on which we noticed something interesting while entering the city. It turned out that it was something that some rich dude built to get brag rights, and it goes under the name Astoria Column.
Over and out…
…see ya tomorrow

Pacific Ocean Tour 2011

Leave a comment and share:

Leave a Reply

e80df2e4e4" />